Ett liv...

Ska jag bli kvar i en livslång trötthet?
Jag ser hoppet fara
Jag känner inte igen mig
Det som varit jag,
finns inte där längre
Det som nu är jag,är inte jag
Men det är den jag är nu,
som jag skall leva med
Hur länge ?
Jag vill inte vara den jag är nu
Jag vill vara den jag var förut

Mina tankar är många
Och tankarna är många gånger konstiga
Konstiga så jag inte berättar dom
Men det är mina tankar och känslor
Så dom får vara med mig
Den här tröttheten
Den sjukliga tröttheten är borta
Men jag är fortfarande trött

Det är inte bara jag utan hela jag
som drabbats av denna utmatning.
Jag känner inte igen mig
och då menar jag både kroppsligt
och mänskligt.
Min kropp har verkligen förändrats
och då inte till det bättre.
Och jag känner bara vem bryr sig
jo jag bryr mig men jag orkar
inte bry mig.

Det jag säger till mig
du får ta tag i det sen.
Om och när du får till gång till
ditt liv igen.
Jag tror att det kan vara svårt
för mina vänner och min familj
Som står och ser på
utan för.
Som inte kan komma in
till mig nu.
Eftersom jag alltid har varit en så
öppen människa.
Är nu stängd,jag ler
men mina ögon säger något annat.

Om jag ber till räligt länge så
kanske mitt liv kommer tillbaka
till mig igen.

Av Laila