Älskade barn...

Min under bara barn.

Som jag vill se dom,ömma och kärleks fulla

mot varandra.

Det är sällan det ser ut så här mellan dem.

Det är små nyp och bråk dagarna igenom.

Jag håller bara ut,för min tro är att det blir

bättre ju äldre dom blir.

Jag kan en då förstå,att det är svårt

för Kevin att ha en bror

med adhd.

Jag får ofta höra,varför får Simon 

alltid som han vill och inte jag.

Och jag vet att den lilla ofta slipper igenom.

För jag inte orkar bråka om så onödiga

saker.Ger man sig in i en diskussion,

då ska man vara bered och ta den också.

För när en annan tror att det en liten diskussion

så blir det en hel bok :)

Med både drama och dramatik spänning

mitt i mellan.

Ja mina älskade barn,jag älskar er så

mycket så det gör ont i mitt hjräta

i bland.

// Laila