Utmatningssyndrom...

Läste i en annan blogg om en man som också fått utmatningssyndrom.Och det hemska var att jag kände igen mig i allt han skrev.Jag skulle vilja beskriva det som en bilmotor,som skär i hopp och den inte kan köra en meter till.För att både oljetrycket och vatten trycket har skjutit i höjden och bara rinner ut över bil motorn.

Och batteriet är helt slut finns inte en gnutta av destillerat vatten och syran bara rinner över hela batteriet.

Och alla tryck i bilen alla pumppar och packningar måste bytas ut.Så hela motorn har totalt skurit i hopp.

Så det finns inte en enda energi gnutta kvar kan man säga.Och finns det inte det så kan ju inte bilen gå framåt heller.Så känns det för mig jag har tänkt mycket på det min vän Madde sa till mig,när jag var där när hon fyllde år. Hon undrade inte om jag kände mig nedstämd,men nej sa jag.För det gör jag inte,i alla fall inte vad jag tror.Men jag tror att den här utmatningen har tagit bort mig,Laila hon finns inte just nu.Och jag vet inte om hon åter kommer mer.Jag hoppas det,i bland känner jag av glimmtar av henne.Men det är just den här tröttheten som tar kål på mig.

I November när jag kände att det inte gick längre,så sov jag.Det enda jag orkade var att bara sova,

jag kunde vara uppe ett tag för att sen gå och sova.Jag skulle ha lyssnat till min kropp redan i sommars,

när jag hamnade i min utmatnings depression.Jag skulle redan där behövt längre en bara 2 veckor.

Men som en snäll med människa så gör man som man blir tillsagd,man jobbar för att man måste.

Men den här tröttheten det är den som tar den största tiden av ens dag,för att kontrollera den.

Och jag kan förstå min man frustration,han påpekar jämt att jag är trött.Du vill inget du är ju jämt trött

nu för tiden.Jag kan förstå att det inte är lätt att förstå,att man kan känna sig så trött hela tiden.

Och helst när man har sovit,eller jag sover ju inte.Eller jag försöker,jag vaknar ju en ca 5-8 gånger per natt.

Och den sista tiden har kroppen blivit så trött för att sova,för trött kroppen är så trött att den inte kan för må sig att få sova.Det låter ju helt vansinnigt men så är det.

Det som är jobbigt också är min minnes förlust,man känner sig som en alzheimers person.

Man kommer inte i håg det man ska göra,inte för att man  inte vill göra det utan för att det totalt

försvinner ur ditt minne.Jag känner att jag blivit mera argsintare en vad jag brukar vara.Har inte alls samma tålamod som jag i vanliga fall har.Och ett väldigt stort sådant,men det är totalt borta.

Och det är inte det bästa när man har en son som har ADHD ;(  Och jag mår så himla dåligt över det.

Min äldsta son sa till mig nu i kväll -mamma varför är du så arg nu för tiden.han känner av det.

Och min minsta han känner av det,för han är som en hela stor sensor.Som tar in alla intryck

överallt.Och han känner att mamma är annorlunda,så han blir annorlunda.han blir mera intensiv.

Han nästan sitter på mig vill veta konstant hela tiden vart jag är vart jag ska gå.Och dessutom så mår jag inte bra,

så vad ska man göra.Jag bara orkar inte,ser allt om kring mig bara faller ner.Saker överallt jag ska göra,

säger jag men jag kommer liksom inte ditt.Och det är nog svårt att se på,att när en människa som jag

alltid haft alla bollar i luften.Och alltid gjort 100 saker samtidigt,inte orkar ta tag i en simpel sak som städning.

Eller handling eller vad det nu är.

Jag kan förstå att det är svårt att bara stå och se på när en människa som jag,faller i tusen bitar.

Och som inte alls är samma person som hon var,den glada sprudlande jag.Som gjorde allt tog tag i allt,

som hade alla svar som inte bakade för nått.Vad finns kvar ett tomt skal av en person som jag brukade va.

Hon måste ju finnas någonstans,hon kan väll inte ha försvunnit i det blå bara så där.Bara över en natt så

var hon borta.Jag jag försöker så att hitta mig själv,men den här tröttheten.Det är som ett svart hål som håller sitt grepp om mig och jag försöker verkligen ta mig upp och ur den.

Men den har slukat all min kraft och energi så nu söker jag bara efter vägar upp igen.

// Laila