Är dax att stupa eller går vi vidare,det har varit en mycket jobbigt tid.Med mycket hårda ord och sarkasmer från båda hållen.Men jag känner att ibland kanske man fokuserar på lite fel saker,eller säger kanske lite fel valda ord.Man måste ju en då tänka på att det är ett litet barn,så oavsett våra känslor.
Måste man ibland bara lägga dem åt sidan,vist det kan vara svårt när man är mitt uppe i det.
Men man måste en då försöka,vill man inte sätta sig in i sjukdomen.Är det mycket svårt att förstå varför,
den kan uttrycka sig som den gör.Usch jag är bara så trött på allt,att det ska vara mitt ansvar att
allt bara ska vara fixat.Vi är ju två,men jag känner ofta att vi bara är en som jobbar fram åt.
För gör inte jag något,så blir det inget gjort.Och sen få höra att hemmet rasar i hopp,är inte så
trevligt.Men jag trodde att vi vara två,men det värkar som vi bara är en...
// Laila
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du tog dig lite tid och skrev en liten rad till mig...