Stämmer ganska så bra på mig just nu.Alla mina tankar som bara irrar runt i huvudet,smärtan i kroppen trycket över bröstet.Och jag känner inte igen mig själv.I torsdags så var det som jag klev in i ett annat rum i mitt liv.Kan inte förklara det på ett bättre sett,jag kan skratta jag kan le men sorgen i mitt hjärta den kan ingen se.Eller den börjar komma ut för jag orkar inte le inte skratta längre.Jag måste bara försöka hitta tillbaka till mig själv igen.En fin vän sa att jag kanske gott in i vägen eller vad man nu säger.Ja kanske de
om det så det känns när livet sugits ur en och allt är bara svart och mörkat...
// Laila
Ett så vackert kort som min man tog från våran balkong
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du tog dig lite tid och skrev en liten rad till mig...